Vad ska man säga om ett program som Ullared? De flesta kritiker har inte varit ense om mycket – förutom att de försiktigt hållit sig undan klassmarkörerna. “Ullared-besökarna är som folk är mest”, typ. Själv har jag inte det problemet, jag befinner mig mitt i pöbeln och föraktar den samtidigt, hejudamej, men som norrlänning ter det sig märkligt med uppståndelsen över ett sorts Överskottsbolag med sju nivåer av helvete. Det har aldrig varit och blir aldrig någon sorts högtid att köpa fryspåsar i tiopack för mig.

Men jag vill ändå fokusera på något annat. För konsensus verkar ändå vara att Ullared är “bra TV” och “underhållande”, och då undrar jag, HAR VI SETT SAMMA PROGRAM? Faktum är att Ullared är kroniskt o-roligt och framkallar en vag känsla av meningslöshet när man ser två kol-sjuka tanter rossla sig igenom hifi-avdelningen och en lagerzombie hasa sig nedför de vindlande gångarna.
”Händer det nånting i den här jävla serien?” vill jag skrika, om det inte vore för att jag står mitt i gången på ÖB (mellan engångstallrikarna och toalettborstarna).

Serien är pepprad av onödiga frågor av typen “vad tycker du är så bra med Ullared?” till hålögda göteborgare som hasplar ur sig nåt om att det är änna billigt och så klipper de till lagerzombien igen. Han hänger galgar. Jaha.

“Vad tycker DU är så bra med Ullared?”

Att det är slut snart.

Många avsnitt av olika tv-serier har känts som utfyllnadsavsnitt. Till och med Dexter som annars varit jävligt bra hela hösten och är den typen av serie som oftast känns tät och utan särskilt mycket utfyllnad kändes blekt och innehållslöst. Fast nu är jag ganska orättvis, det är i relation till känslan jag brukar få efter varje avsnitt jag jämför med. Inte andra serier.

Har relationen mellan Batista och Laguerta någon som helst funktion mer än utfyllnad? Det börjar nästan irritera mig när tid slösas på den relationen, jag hoppas jag får se något betydande komma ur den tråden snarast innan mitt tålamod försvinner helt. Och vad var grejen med flirtandet mellan Rita och grannen? Det kanske får någon betydelse längre fram men i just det här avsnittet kändes det mest som utfyllnad. Och det är väll just det som är grejen med mycket av det som hände, jag tyckte inte sakerna i sig betydde något men dom lägger grunden för vidare utveckling. Inte ens när Dexter räddade livet på Trinity så brydde jag mig särskilt mycket om det som hände, jag blir bara intresserad av vad det ska få för konsekvenser. Men det kanske bara är jag som uppfattar sakerna på det viset?

Senaste avsnittet hade dock såna höjdpunkter, det var otroligt spännande att se Deb upptäcka att Trinity knappast är den som sköt henne och Lundy. Jennifer Carpenter har också en fantastisk förmåga att dra med mig i Debs energi när hon inser saker. Jag blev helt till mig och kan fan inte bärga mig till nästa avsnitt då jag vill veta mer vart det spåret leder. Jag antar att Dexter får reda på det i nästa avsnitt och jag undrar hur den vetskapen påverkar hans relation till Trinity.

Top Gear är som trogna läsare kanske vet lite av en favvis hos mig trots att jag är totalt ointresserad av bilar. Det är en charmig gemenskap bland programledarna, ett fyndigt och rappt manus kombinerat med fantastiskt foto och redigering som lyfter programmet till att bli något alldeles alldeles extra. Men tyvärr tycker jag det dom senaste säsongerna har känts väldigt oengagerande och gjort på rutin. Så även här i premiären av säsong 14. Visst är det småkul och det är fantastiska bilder från Rumänien vi får se. Men jag börjar bli trött på att höra om hur fantastisk just den här bilen är eller hur makalös just den här miljön är. Det finns inte tillräckligt många sätt att säga det på utan att man börjar upprepa sig en hel del efter en sådär 80 avsnitt.

Flytet i manus och charmiga gnabbandet börjar också kännas lite stelt och rutinmässigt. Jag får inte alls samma känsla av äkta gemytlighet och passion som serien gav mig under sina bästa dagar. Både redigerarna och programledarna verkar ha blivit lite för proffsiga och duktiga på vad dom gör vilket lämnar allt för lite utrymme till fri improvisation. Eller iaf vad som får det att kännas som det. Jag tycker det behövs något nytt, något som får det att kännas fräscht och spännande igen. För visst är det trevligt, snyggt och underhållande. Men Top Gear kan vara så mycket mer än så när man verkligen anstränger sig.

Fox har beslutat sig för att lägga ner Joss Whedons Dollhouse eftersom tittarsiffrorna varit för dåliga. Jag är depression nu. Efter att man fått klartecken för en andra säsong trots dåliga tittarsiffror och ingenting som egentligen talade för serien kommer det här som en överraskning för mig. Egentligen var det nog ganska väntat men jag trodde verkligen att Fox ville satsa och ge den här serien mer utrymme att växa. Dollhouse har haft en otroligt intressant premiss och det har varit väldigt intressant att se saker utvecklats och att lära känna karaktärerna bakom dockorna mer och mer. Serien får ändå göra klart sin halva säsong, 13 avsnitt, vilket är tur det iaf. Nu har Whedon möjligheten att försöka knyta ihop saker och ting på 2-3 avsnitt. Inte lätt, men bättre än om han inte fått det antar jag. Jag är väldigt ledsen och arg över det här, efter en väldigt trevande inledning så har serien växt på mig och när man fick veta hur det kommer att gå i framtiden kunde jag knappt bärga mig för att se alla utvecklingar som leder dit. Dollhouse har varit en väldigt intressant och underhållande serie att följa men tittarsiffrorna har inte varit bra. Skit också.