Min gissning? En smärre succé, då det efter den initiala röran visar sig vara både välproducerat och spännande om än något konventionellt och slätstruket på ytan. Men serien kommer knappast att generera någon hype, som Lost, utan mer bekvämt lägga sig till rätta i tablån och puttra på.

I Sverige har Kanal5 köpt in serien, som i USA börjar sändas i september, för att ha svensk premiär senare i höst.

Det är så jävla mycket som talar emot den här serien. Första tanken är att de försöker pleasa Buffy-crowden med ännu en kvinnlig karaktär med skinn på näsan with a pendant for combatting evil, men så oskyldigt är det inte. Effekterna, skrattretande och mer än lovligt fåniga (ljudeffekten när deras fangs åker ut?) i pilotavsnittet gör att man vet inte när det är menat på allvar eller om alltsammans är en campy irrfärd för preteens.

Den här släpiga dialekten som majoriteten av casten kör med är rentav obehaglig, dialogen undermålig och tempot förvånansvärt sömnigt. Jag satt säkert en halvtimme och väntade på att någon riktig intrig skulle kicka igång men istället bjöds jag på en banal och urtrist after school special.

För ja, alltsammans blev för uppenbart när Ann Paquin (Sookie) med en klump i halsen förklarar för sina hillbilly-polare på baren att det är fel att döma ut en hel grupp för något ett fåtal individer ur gruppen har gjort… men jösses, du kanske skulle bespara din humanism för några andra än de skendöda jävlar som föder sig på mänskligt blod?

Jag medger att premissen är god, men som piloten såg ut så kan det inte bli annat ett trainwreck i höst. Genomförandet är så klumpigt, ofräscht och kackigt så att man vill ruska om honom och fråga, Alan, vad hände? Vad hände med mannen som gav oss fantastiska Six Feet Under?

Har ni ännu inte sett Dr. Horribles Sing Along Blog så gör det så snart som möjligt. På söndag tas avsnittet ner från sidan. Men dom finns säkert att få tag i på annat sätt, men varför chansa. Se det, nu!